Nu har förstas frostnätterna kommit. Men solen visar sig  och  bra på dagarna.
Sommarens dagar är förbi och jag hoppas att du som jag har goda minnen med
in i vintern.
Helgen som gick fick jag äntligen njuta av den goda surströmmingen tillsammans med
mina syskon + svåger, svägerskor.
I min boendeort har vi ett nytt gäng asyklsökande. Mest ungdomar. Som med tidigare grupper
träffas vi varje fredag och fikar tillsammans.MAssor med språk och därmed en del
språkförbriustningar, som ger tillfällen till skratt. Men vi använder alla resurser som finns
och förstår varandra ändå.
I dag ska jag träffa dem igen. Det är faktiskt en höjdpunkt under veckan. Förra veckan
tog vi farväl  av två unga flickor. Det kändes i hjärtat. De åkte till Stockholm med
hopp om att där hitta arbete. Den ena var alltid glad, alltid hjälpsam: Den andra har
jag många minnen av tårögda ögon fyllda av sorg och saknad. Nu såg hon gladare ut.
Det gläder mig.
Dit kommer en mamma med en 6 mån. gammal son. Han har de vackraste tänkbara ögon
och bjuder på härliga leenden.
En familj har 4 barn den äldste ca 6-7 år är en riktig gentleman. Han kommer alltid och kramar
om en. Det känns så gott. Vi brukar skoja om att jag är barnens mormor.